Sömnadsworkshop

Yukata / Kimono

Patchwork

Necessär

Silverslöjd

Idag fick vi jobba med silverslöjd och göra en ring.

Ingående arbetsmoment var

Mäta finger och räkna ut materiallängden
fingrets ytterdiameter + materialets tjocklek * Pi = längden på arbetsstycket.
Och kom ihåg, det är lättare att banka en ring större än mindre.

Såga till arbetsstycket ur silverplattan med den tunna silversågen och en sågplatta.

Banka materialet till U-form runt en metallpinne

Banka på ändarna så att dessa möts, och de ska ligga plant.
Bankar du på en ändå kommer den att krypa närmare den andra änden, men bankar du på både samtidigt så ökar avståndet mellan dem.

Plocka fram silverlod och gasolbrännare så att du kan hetta upp ringen till glödhet.
Lägg ringen på sidan och placera den lilla lodbiten precis ovanför springan. När silvret är tillräckligt varmt kommer lodet att rinna ner i springan.

Då ska ringen kylas ner och sedan bada i syrabad. Citronsyra är snällast men ska helst hållas varmt för att vara riktigt effektivt. Tänk på att använda trä eller plastpincetter eftersom järn kan missfärga, rosa, silversmycket.

Banka sedan ringen rund med en planhammare och ett konformat stål. Tänk på att vända ringen och bearbeta den från båda håll.



Resterande delar måste jag läsa på om...

Skrivandet som som blev en skål

Jag hade föresatt mig att skriva idag.

Inte för att jag ville. Tvärtom.
Och det var väl just detta som gjorde att jag hamnade i bunkern igen.

Sista gruppen hade dag två av sin workshop i svarvning, men de var inte fulltaliga, och av två, eller kanske tre anledningar följde jag med dem ner. Den starkaste anledningen var nog just det där med skrivandet som jag inte ville.

Anledning nummer två var att jag misslyckades med att göra en skål när vi svarvade i färskt trä första dagen och för att slippa ha det hägande över mig så passade det bra att kunna gå ner och svarva med handledare närvarande.

Den tredje anledningen var en bit av en pärlrönn som kommunen tog ner häromdagen och som jag snodde en bit av eftersom kärnveden var mörkt brun men resten av virket var ljust.

Så jag hade materialet och jag hade tillgång till svarv och handledning. Det måste väl vara giltiga anledningar att inte skriva, eller? :)

Så jag började att leta upp min stam och såga till en bit som skulle kunna funka att svarva en skål av.

Sedan klöv jag biten i två delar med en träkil, barkade av med yxan och jämnade till den klyvna ytan så jag kunde märka upp mitten och sätta upp den i svarven.

Först mellan dubb, och när jag sedan svarvat ner utsidan bytte jag till chuck och började bearbeta insidan. Jag prövade med flera olika stål, både för skär- och skrapsvarvning men fastnade nog för att jobba med svarvmejsel och skrapstål.

En analog skruvdragare - med en twist

I lördags var jag inne en vända på mitt stamlokus, Östhjälpen Second Hand i Jonsered och hittade den här lilla skönheten:

Stanley Yankee

En så kallad spärrskruvmejsel från den amerikanska verktygstillverkaren Stanley med den extra funktionen att kunna fälla ut en spårad del av skaftet som sedan roterar när skaftet åter trycks in i handtaget.

En spärrskruvmejsel fungerar på så sätt att skruvmejsel är spärrad åt ena eller andra hållet med en knapp. Dvs, om den är inställd för att skruva åt, så tar den bara när den vrids medsols, motsols vrids handtaget men inte mejseln. Det innebär att man lättare kan skruva i en skruv genom alternerande vridrörelser med- och motsols. Men den här speciella skruvmejseln har också egenskapen att den kan rotera bara genom att trycka in handtaget och alltså utan att vrida.

En slags fattigmans skruvdragare helt enkelt.

Anledningen till att detta fiffiga verktyg ligger i en låda på ett loppis heter Hex-bits, en standard för mejselhuvuden som ersatt den standard som Stanley ursprungligen utvecklade.
Det går att köpa den ursprungliga bitsen fortfarande, men det är enklare - och roligare - att modifiera en existerande bitshållare för hexbits så att det passar i urtaget för Stanley-bits. Idén är inte min, jag fick inspirationen från den här videon när jag googlade Stanley Yankee:

Jag började med att spänna fast min bitshållare i min borrmaskin som jag monterat i en hållare från Wolfcraft. Genom att starta borrmaskinen kunde jag sedan med en fil slipa ner bitshållaren till den diameter som Stanleybitset hade.

Borrmaskin i stativ

Sedan satte jag bitshållaren i ett skruvstäd och filade ner änden så att den såg ut som Stanleybitset

Bits med ändfilning

Och därefter filade jag till ett motsvarande hack som håller kvar bitset i mejseln.

Bits med hack

Färdigt!

Mejsel med ursprungsbits och modifierad bitshållare.

Det blev extra tillfredsställande när jag på kvällen skulle hjälpa min flickvän med att montera en säng och det visade sig att skruvdragaren inte var laddad. Snabbt fram med min stanley yankee och så var problemet löst.

Jag blev faktiskt förvånad över hur bra den funkade när jag senare använde den med självborrande skruv som klarar att skruvas ner utan förborrning och utan risk för sprickbildning.

Trävändning dag två

Under gårdagen slutförde vi vår workshop i svarvning.

Det blev många fina skålar hos mina kurskamrater, men jag gav mig på att svarva två träknoppar som ska sitta i änden på sågbladet till en gammal hopfällbar såg jag hittat på loppis.

trävändning

... har vi jobbat med idag. Eller woodturning som det heter på engelska.

Alltså svarvning.

Vi började igår, nere i bunkern under glashuset, och svarvade i färskt trä. En skål skulle det bli.

Sen hände det en liten olycka, som det kan göra i slöjden. Men det kanske kunde bli en skål med pip?

Nä det blev det inte. Men kanske en askkopp?

Nä, inte det heller.

Det blev ingenting.

Förutom nya kunskaper...

bloggen som inte blev

Hmm

Jag tror inte att bloggande är för mig.

Jag tänker tankarna och kan börja skriva på en text, men orkar sällan avsluta den. Kanske går det så långsamt i händerna att skallen hinner tröttna?

Jag har startat många bloggar. Och jag har många ideer. som jag gärna skulle vilja dela. Men att sätta sig ner och skriva ner dem... Tråkigt.

Mjuk och hård slöjdtorsdag

Förmiddagen ägnades åt litteraturseminarier med redovisning, men på eftermiddagen blev det faktiskt lite riktig slöjd.

Först lagade jag en gammal packpåse som hade spruckit i botten och sedan började jag joba med mönstret till en kimono som jag hade tänkt göra av några tyglängder jag hittade på Myrorna.

Antagligen en gammal gardinlängd, men jag tror att den kommer att bli snygg som kimono, eller snarare en yukata, eftersom den är gjord i ett enklare tyg och inte i silke.

Jag blev dock inte riktigt klok på mönstret, så jag nöjde mig med att sprätta upp vissa sömmar på tyglängderna och att mäta ut och skära till de två framstyckena.

Sen gick jag ner i träverkstan för att ta hand om mina stora träborrar som fått ligga i citronsyralösning i en vecka och nu behövde en omgång med stålborste.  Först prövade jag att borsta för hand och sedan med en roterande borste i en borrskruvdragare, men jag tyckte att den gav för lite resultat. In tillräckligt mycket kraft och fart helt enkelt. Jag frågade efter en nätansluten borrmaskin, men det hade vi ingen. Dock fanns en dremel som jag testade. Den var ok, men för liten, så till slut plockade jag undan allt till en annan dag och satte igång att tälja en skål med skölpjärn, alltså ett stämjärn med skålformad egg och slipfasen gjord underifrån,

Alltid när jag jobbat med stämjärn tidigare så har det handlat om att använda järn och hammare för att hugga av fibrerna tvärs över och sedan hugga bort resterna.

Med en skölp är det möjligt att jobba lite tvärtom, alltså att skära bort ämnet med eggen och genom att bara vinkla upp eggen något så går eggen fri utan att spräcka upp virket. Lite som med en kniv, men roligare. Med en kniv är risken stor att du spräcker upp trät längs fibrerna och du måste alltid vara noga med fiberriktningen. Det slipper du med en skölp